När jag skulle välja gymnasielinje fanns bara ett fåtal, samtliga med högst tvivelaktig inriktning för en person vars organism och persona, på kort tid, genomgått en transformation i paritet med den i filmen Flugan.
Inte nog med att det nyligen hade börjat växa ut hår på alla möjliga ställen, rösten lät som en av gubbarnas på bänken i centrum och man kunde plötsligt sova tjugo timmar om dygnet. Nu skulle dessutom resten av ens liv avgöras i detta ödesval.
Jag letade desperat efter linjen man skulle gå om man ville bli Jacques Cousteau, pälsjägare eller möjligen ny gitarrist i Motörhead. Min kloka fader menade att en god utbildning är en bra investering och ekonomer kommer alltid behövas varför jag intet ont anande påbörjade min treåriga bana mot en Gymnasieekonomexamen.
Alla i min klass såg ut som Gordon Gekko, hade midjekorta kavajer med uppvikta ärmar i obegripliga färger och skulle bli börsmäklare. Jag hade långt hår, lyssnade på Metallica och ville bara fiska. Min nyvunna misstänksamhet mot vuxenvärlden befästes under lektioner i olika ämnen men framförallt under de outhärdliga timmarna i arbetsmetodik.
Några veckor varje år har jag den stora äran att vara gästlärare på Älvdalens Utbildningscentrum. Här pluggar ungdomar som vill jobba med fiske, jakt och naturturism. Förutom att varna dem för Gordon Gekko, att undvika arbetsmetodiklektioner till varje pris, så hjälper jag dem att bli bättre flugfiskare. Under sina tre år genomgår de en genomgripande utbildning gällande såväl utrustning, kastning som praktiskt fiske vilket gör dem till ess i disciplinen och slutligen fullfjädrade kastinstruktörer. Jag vill i regel inte åka därifrån när veckan är över. Tack för i vår alla intresserade, duktiga och sköna elever och lärare.