Eftersom det kändes omoderna att oroa sig över barnens framtid och eventuella möten med faror i en livsfarlig värld fick de redan som mycket små genomgå klanens numera obligatoriska skola. Man skulle kunna kalla den arbetsmetodik enligt pappa. I stora drag ingick följande; klättra i träd, gräva gropar och flytta sten. Spåra, nedlägga och ta reda på djur. Fånga fisk, ta reda på och grava eller torka densamma. Ta isär och sätta ihop olika utrustningsdetaljer i totalt mörker. Förflyttning i alla typer av terräng, företrädelsevis nattetid, med tung packning. Gillrande av fällor, grundläggande camouflageteknik och enklare försåtsminering. Närstridsteknik, mörkerorientering och skytte med de flesta kända vapen. Denna enkla utbildning skulle självklart bespara mig vidare mankemang och en oviss framtid sittandes utanför hemmet iförd snickarbyxor, stråhatt, och dubbelpipigt muskedunder. Senaste livstecknet från den migrerade dottern gör att jag nu överväger att skriva en bok i ämnet.
Färdigutbildad dotter...